Sverige var länge ett land där alkohol framför allt betydde öl och brännvin. Vin fanns, men det var inte en vardagsdryck för vanliga hushåll. Det hörde till kyrkan, hovet, restaurangerna, de välbärgade hemmen och de mer kontinentala vanorna. För de flesta svenskar var det snarare öl, snaps och brännvin som satte tonen vid bordet, på festen och i statistiken.
Därför är det lätt att tro att svenskarnas vinvanor förändrades snabbt, kanske när charterresorna började, när italiensk mat blev vanligare eller när Systembolagets hyllor fylldes med fler flaskor från Frankrike, Spanien och Italien. I själva verket tog förändringen nästan ett halvt sekel. Om man ändå ska välja ett år då Sverige blev ett vinland är 2002 det tydligaste svaret. Det var då vin gick om öl och blev den största alkoholdrycken i Sverige, mätt i ren alkohol. Men själva rörelsen började långt tidigare, i ett Sverige där staten, priserna, välståndet, resandet och matvanorna långsamt drog åt samma håll.
Under 1800-talet och en stor del av 1900-talet var Sverige starkt präglat av spritkonsumtion. Brännvin var billigt, starkt och djupt rotat i svensk dryckeskultur. Det dracks till högtider, i arbetsmiljöer, på landsbygden, i städerna och i många sociala sammanhang där vin inte hade någon naturlig plats. Sverige hade också stora alkoholproblem, vilket ledde till nykterhetsrörelse, politiska konflikter och återkommande försök att reglera konsumtionen.
Motbokssystemet, som infördes på bred front 1919 och fanns kvar till 1955, var ett uttryck för detta. Tanken var att begränsa tillgången till alkohol, framför allt sprit. Systemet var kontrollerande och socialt ojämlikt, eftersom olika människor kunde få olika stora ransoner beroende på kön, inkomst och social ställning. Men det påverkade också dryckesvanorna. När sprit blev hårdare reglerad började vin framstå som ett mildare, mer kontrollerat och mer civiliserat alternativ.
Den verkliga vändningen kom efter motbokens avskaffande 1955. Då skapades det rikstäckande Systembolaget och den svenska alkoholpolitiken gick in i en ny fas. Spriten fanns fortfarande kvar, och den var fortfarande starkt förankrad i vanor och traditioner, men staten ville styra konsumtionen mot drycker med lägre alkoholhalt. Vin blev ett verktyg i den förändringen.
År 1957 startade Systembolaget den så kallade Operation vin. Målet var att få svenskarna att dricka mindre sprit och mer vin. Det var en ovanlig form av alkoholpolitik, eftersom den inte bara handlade om förbud, begränsning och kontroll, utan om att aktivt påverka smak, vanor och sociala ideal. Vin presenterades som ett bättre val, särskilt till mat. Det skulle vara mindre berusningsinriktat, mer måttfullt, mer kontinentalt och mer passande för ett modernare Sverige. I stället för att bara försöka minska alkoholen försökte man alltså förändra vilken alkohol människor valde.
Året därpå syntes effekten tydligare. Spritpriserna höjdes kraftigt, särskilt på vanligt brännvin, samtidigt som vin blev mer attraktivt i jämförelse. På bara några år minskade spritförsäljningen tydligt medan vinförsäljningen ökade. Det betyder inte att svenskarna plötsligt blev vinkännare, men riktningen var satt. Staten, priserna och de nya konsumtionsidealen drog åt samma håll.
Vinets framgång handlade inte bara om alkoholpolitik. Sverige förändrades snabbt efter andra världskriget. Hushållen fick bättre ekonomi, bostäderna blev modernare, kylskåp och nya kök förändrade vardagen och fler människor fick möjlighet att leva på ett sätt som tidigare varit förbehållet en mindre grupp. Matlagningen förändrades också. Nya råvaror, kokböcker, restauranger och internationella influenser gjorde att måltiden fick en annan roll i hemmen. När pasta, olivolja, franska grytor, spanska smaker och italienska middagsideal blev mer bekanta blev vin lättare att förstå som något annat än en lyxvara.
Resandet spelade också roll. Charterresor och ökade kontakter med Europa gjorde att många svenskar mötte en annan alkoholkultur, där vin ofta dracks till maten och inte i första hand för berusning. Det betydde inte att svenska vanor blev franska eller italienska över en natt, men det gav nya förebilder. Vin kunde börja kopplas till semester, restaurangliv, middagar och en mer avslappnad form av socialt umgänge. När dessa vanor sedan följde med hem passade de in i ett Sverige där medelklassen växte och där fler ville markera smak, bildning och internationell orientering.
Vin blev på så sätt en del av en ny medelklasskultur. Det hörde ihop med hemmabjudningar, matlagning, parmiddagar och idéer om god smak. I stället för att alkohol främst skulle förknippas med rus började vin allt oftare beskrivas som något som hörde ihop med måltiden. Den förändringen var långsam, men viktig. Den gjorde att vin kunde flytta in i vardagsrummet och köket, inte bara finnas på restaurang eller vid särskilda tillfällen.
Samtidigt förändrades könsroller och generationsmönster. Sprit och brännvin hade länge varit starkt kopplat till manliga miljöer och traditionella dryckesritualer. Vin passade lättare in i nya sociala sammanhang där kvinnor och män drack tillsammans, där middagen stod i centrum och där alkohol inte behövde betyda snapsvisor eller supande.
Det vore ändå fel att säga att Sverige gick direkt från sprit till vin. Under 1960-talet och 1970-talet spelade mellanölet en mycket stor roll. Från 1965 kunde mellanöl säljas i livsmedelsbutiker, vilket gjorde öl mer lättillgängligt än tidigare. Det påverkade särskilt unga människor och bidrog till att förändra svensk alkoholkultur. För en ny generation blev öl en vardagligare alkoholform än föräldrarnas brännvin.
Mellanölet blev snabbt omstritt och förbjöds i livsmedelsbutiker 1977. Men perioden visar att svenskarnas väg bort från spritlandet gick i flera steg. Först minskade spritens dominans. Sedan stärktes öl. Därefter tog vin över allt mer av konsumtionen, särskilt som måltidsdryck i hemmen. När man letar efter året svenskarna började dricka vin måste man alltså se att förändringen var en process, inte ett plötsligt skifte.
Ett annat viktigt år är 1989. Fram till dess var sprit fortfarande den största alkoholdrycken i Sverige, mätt i ren alkohol. Det året passerades spriten av öl. Det var en symbolisk händelse: Sverige var inte längre ett spritdominerat land på samma sätt som tidigare.
Men vin var ännu inte störst. Det hade vunnit mark under flera decennier, men konkurrerade fortfarande med öl och sprit. Under 1980-talet blev utbudet bredare och vinet mer vardagligt. Enklare röda viner från Frankrike, Italien och Spanien blev vanligare, och kopplingen mellan vin och mat blev starkare. Vinet var inte längre bara något för högtid eller restaurang. Det började bli en del av svensk normalitet.
Under 1990-talet tog utvecklingen fart. Sveriges relation till Europa förändrades, alkoholmarknaden anpassades till EU och sortimentet blev större. Fler importörer, fler märken och fler restauranger bidrog till att göra vin mer synligt. Vinjournalistik, provningar och ett växande intresse för druvor, ursprung och matmatchning gjorde också sitt. Vin blev inte bara en dryck, utan ett ämne att läsa om, prata om och ha åsikter om.
En särskilt viktig förändring kom 1996, när bag in box slog igenom på den svenska marknaden. För många hushåll gjorde boxvinet vin enklare, billigare per liter och mer praktiskt att ha hemma. Flaskan hade tidigare signalerat ett mer avgränsat tillfälle. Boxen gjorde vin till något som kunde stå i köket och användas över flera dagar. Det förändrade vardagskonsumtionen på ett sätt som är svårt att överskatta, eftersom det sänkte tröskeln mellan vin som tillfällig måltidsdryck och vin som självklar hushållsvara.
Bag in box gjorde inte svenskarna till vinälskare på egen hand, men den passade perfekt in i den kultur som redan höll på att växa fram. Vin hade blivit en del av middagen, fredagskvällen, hemmakvällen och det sociala livet. Samtidigt blev spriten allt mindre självklar som förstahandsval. Där brännvinet tidigare hade stått för tradition, vana och rus började vin i stället stå för mat, umgänge och modernitet.
År 2002 passerade vin ölet och blev den största alkoholdrycken i Sverige, mätt i ren alkohol. Det är därför det bästa året att peka ut om man vill säga när svenskarna började dricka vin på allvar. Inte för att ingen drack vin före 2002, utan för att vinet då tog förstaplatsen i statistiken. Efter årtionden av långsam förskjutning syntes förändringen till slut tydligt i siffrorna.
Det var resultatet av många samverkande förändringar. Spriten hade blivit dyrare och mindre central. Staten hade länge försökt styra konsumtionen mot svagare drycker. Svenskarna hade fått bättre ekonomi, rest mer, ändrat matvanor och fått tillgång till ett större vinsortiment. Öl hade haft sin starka period, men vin blev till slut den dryck som tydligast passade in i det moderna svenska hemmet.
Året svenskarna började dricka vin var alltså inte ett enda ögonblick då hela landet bytte glas. Det var en lång rörelse från brännvin till måltidsdryck, från ransonering till större sortiment, från snapskultur till boxvin, från högtid till vardag. Men om berättelsen behöver ett årtal är 2002 det mest träffsäkra. Det var året då Sverige i statistisk mening blev ett vinland.
