Under 1800-talet blev det allt mer populärt för unga män från den brittiska överklassen att göra en Grand Tour runt Europa. Syftet var att utveckla sin personliga bildning och kulturella förståelse, genom att besöka kända platser och studera konst, arkitektur, musik och teater.

Bakgrund

Grand Tour var ursprungligen en italiensk tradition som började under renässansen, men det var inte förrän på 1700-talet som brittiska ungdomar började resa runt på samma sätt. Resorna var ofta finansierade av familjen och kunde pågå i flera år.

Resvägar och destinationer

De vanligaste destinationerna på Grand Tour var Italien, Frankrike och Schweiz, men resenärerna kunde också besöka Spanien, Tyskland och Österrike. De flesta resorna började i Dover, England och fortsatte sedan över kanalen till Calais, Frankrike. Resenärerna reste sedan genom Frankrike till Schweiz och vidare till Italien, där de stannade längst. De besökte städer som Florens, Rom, Venedig och Neapel och studerade konst och arkitektur på de berömda konstskolorna. De reste sedan tillbaka genom Schweiz och Frankrike och återvände till England.

Sociala konsekvenser

Grand Tour hade en stor social påverkan på den brittiska överklassen. Många resenärer kom i kontakt med nya idéer och perspektiv, vilket ledde till att de ifrågasatte traditionella värderingar och normer. Många utvecklade också en öppenhet mot andra kulturer och sätt att leva.

Arv och eftermäle

Grand Tour blev en viktig del av den brittiska kulturen och påverkade både konst och litteratur. Många kända författare, som Jane Austen och Lord Byron, skrev om Grand Tour i sina verk. Traditionen fortsatte också under 1900-talet, men i en moderniserad form, där unga män och kvinnor kunde resa runt Europa med tåg och flyg.

Grand Tour var en unik möjlighet för unga män från den brittiska överklassen att utveckla sin bildning och förståelse för olika kulturer. Resorna ledde till en öppenhet och tolerans som påverkade samhället i stort.