När Napoleon invaderade Ryssland 1812 trodde han att han skulle kunna besegra tsaren och lägga hela Europa under sitt styre. Men vad som skulle bli hans största militära nederlag började ta form när hans armé marscherade in i det stora ryska territoriet.
Bakgrund
Napoleon hade redan utökat sitt inflytande över stora delar av Europa genom militära erövringar och diplomatiska allianser. Men tsaren Alexander I av Ryssland vägrade att stödja den kontinentala blockaden som Napoleon hade infört mot Storbritannien och relationerna mellan de två länderna försämrades. Napoleon beslutade sig för att invadera Ryssland för att tvinga tsaren att underkasta sig hans vilja och därmed stärka sin egen maktställning.
Invasionen
I juni 1812 marscherade Napoleons arméer in i Ryssland med en styrka på över en halv miljon soldater. Tsaren följde en taktik som kallas för ”brända jordens” taktik, vilket innebar att de ryska trupperna drog sig tillbaka och brände alla byar och grödor längs vägen. På så sätt ville de förhindra att den franska armén skulle få tillgång till mat och förnödenheter.
Napoleons arméer kämpade sig vidare genom den brända marken och nådde Moskva i september. Men när de anlände till staden upptäckte de att den var tom och att tsaren hade beslutat att bränna ner den för att förhindra att Napoleon skulle kunna använda den som högkvarter. Fransmännen var nu strandsatta i en öde stad mitt i Ryssland och vintern var på väg.
Reträtten
När vintern kom blev situationen för den franska armén alltmer desperat. Många soldater dog av kyla, svält och sjukdomar. Napoleon försökte att leda sin armé tillbaka till Frankrike men på grund av det hårda vintervädret och den brända jorden var reträtten långsam och smärtsam. Den ryska armén förföljde dem och attackerade dem ständigt från sidan och bakifrån.
Bara en bråkdel av den franska armén överlevde reträtten från Ryssland och Napoleons militära maktställning var för alltid försvagad. Det skulle dröja ytterligare två år innan han abdikerade och tvingades i exil på ön Elba.
Eftermäle
Napoleons misslyckade invasion av Ryssland betraktas som ett av de största militära nederlagen i Europas historia. Det hade enorma konsekvenser för både Frankrikes maktställning och för Napoleons personliga öde. Men det skulle också leda till en återhämtning för Europa, som skulle lära sig att samarbeta i en allians för att förhindra ytterligare aggressioner från Frankrike.
Efter Napoleons fall började också hans image som den store strategen ifrågasättas. Många hävdade att hans invasion av Ryssland var en av de största strategiska misstagen i historien. Hans beslut att marschera djupt in i det ryska territoriet utan att ha någon plan för att säkra förnödenheter och med begränsade möjligheter att kommunicera med resten av Europa visade sig vara fatalt.
En annan anledning till Napoleons misslyckande var att han underskattade den ryska arméns förmåga att dra sig tillbaka och använda sig av gerillakrigföring. Tsaren Alexander I lät sina trupper dra sig tillbaka och förstöra allt på sin väg, och på så sätt hindrade han Napoleon från att få tillgång till mat och förnödenheter. Samtidigt attackerade ryska trupper de franska arméerna från sidan och bakifrån, vilket gjorde att de var tvungna att försvara sig på flera fronter.
Napoleons misslyckade invasion av Ryssland är fortfarande ett ämne för debatt och analys bland historiker och militärstrateger idag. Det har också inspirerat författare och konstnärer genom åren, bland annat Leo Tolstoj, som skrev romanen ”Krig och fred”, som handlar om kriget mellan Ryssland och Frankrike under Napoleonstiden.
Även om Napoleons militära karriär kom att präglas av flera misslyckanden och nederlag, så finns det också de som beundrar honom för hans mod och talang som ledare och strateg. Han fortsätter att vara en av de mest fascinerande och inflytelserika personerna i Europas historia, och hans misslyckade invasion av Ryssland är ett av de mest dramatiska och ödesdigra händelserna i den historien.