Det är lätt att förstå varför tanken på en struts lockar. Den är stor, märklig, nästan förhistorisk i sitt uttryck och omöjlig att inte titta på. Den kan springa fort, lägga enorma ägg och ge en vanlig gårdsplan en känsla av savann. Men just därför är strutsen också ett djur som kräver ett helt annat ansvar än ett vanligt husdjur.
I Sverige finns det strutsar. De hålls på gårdar, strutsfarmer och besöksverksamheter, ofta med inriktning på uppfödning, kött, ägg, fjädrar, gårdsbutik eller turism. Det är alltså inte förbjudet att hålla struts, men det är inte samma sak som att skaffa en ovanlig kanin eller några höns till trädgården. En struts är ett stort, starkt flockdjur som kräver rätt miljö, rätt kunskap och en djurhållning som klarar både vardag, vinter och myndighetskrav.
Det första man behöver förstå är storleken. En vuxen struts kan bli över två meter hög och väga långt mer än en människa. En strutstupp är inte bara imponerande, utan också kraftfull. Benen är starka, rörelserna snabba och ett stressat eller aggressivt djur kan bli farligt. Därför är det missvisande att beskriva strutsen som ett sällskapsdjur i vanlig mening. Den kan bli tam i viss mån och vänja sig vid människor, men den är fortfarande ett lantbruksdjur med stora behov.
Strutsar ska inte hållas ensamma
En viktig skillnad mot många andra djur är att strutsfåglar inte får hållas ensamma. De är flockdjur och behöver kunna se och höra andra strutsar. Det betyder att den som funderar på en struts i praktiken måste tänka på flera djur, inte ett ensamt exotiskt inslag på gården.
Det förändrar hela kalkylen. Mer än ett djur betyder mer mark, större hägn, mer foder, mer gödsel, mer tillsyn och större krav på säkerhet. Det betyder också att man behöver kunna hantera relationerna mellan djuren. Könsmogna strutsar kan bli aggressiva, särskilt under avelsperioder, och olika grupper kan behöva skiljas åt så att de inte stressar eller attackerar varandra.
Det handlar alltså inte bara om att ha plats. Det handlar om att kunna läsa djuren, bygga rätt miljö och ha rutiner som fungerar varje dag.
Hägnet är en säkerhetsfråga
En struts behöver ett riktigt hägn, inte en vanlig trädgårdsinhägnad. Marken ska vara väldränerad och halkfri, och om den blir hal av regn, snö, is eller tjällossning ska den sandas eller göras säker på annat sätt. Det gäller också drivvägar och andra platser där fåglarna hanteras. Stängslet ska vara byggt så att djuren inte skadar sig om de rusar in i det, och enligt Jordbruksverkets regler får varken taggtråd eller elstängsel användas. För äldre strutsar ska stängslet vara minst två meter högt, och minst de nedersta 1,5 metrarna ska vara av nätstruktur. Stängslet ska också vara synligt för fåglarna, sakna spetsiga vinklar och hindra andra djur från att ta sig in och skada strutsarna. Angränsande hägn för könsmogna strutsfåglar ska skiljas åt så att aggressiva attacker och stressande kontakt mellan avelsgrupper undviks. Utanför hägnet ska det dessutom finnas tydliga varningsskyltar om att fåglarna inte får störas, att man inte får kasta in föremål och att strutsarna kan bli stressade om människor går in i hägnet. Det ska också finnas skydd mot väder och vind i form av ligghall, hydda eller annan byggnad med torra och rena liggplatser. För vuxna strutsar ska takhöjden inomhus vara minst tre meter, och öppningen ska vara minst 1,5 meter bred och 2,2 meter hög så att fåglarna kan passera utan att skadas. Det är alltså inte ett djur man stoppar in i ett vanligt uthus och hoppas på det bästa.
Vardagsskötseln tar tid
Strutsar ska ses till minst två gånger varje dag. Unga, sjuka eller skadade fåglar behöver tillsyn oftare. Det gör strutshållning svår att kombinera med ett liv där man ofta reser bort eller saknar vana av större djur.
Djuren ska ha foder som passar deras ålder och behov, alltid ha tillgång till dricksvatten och kunna få bete eller grovfoder beroende på årstid. De ska också ha tillgång till sandbad, eftersom det är en del av deras naturliga beteende. Miljön ska hållas ren, torr och säker. I stallet ska golvet vara halkfritt, lätt att rengöra och inte skada fåglarna.
Det är lätt att romantisera strutsen som ett udda djur på en gård. Vardagen är mindre romantisk. Det handlar om vatten som inte får frysa, stängsel som måste kontrolleras, gödsel som ska hanteras, foder som ska räcka, djur som måste övervakas och byggnader som ska fungera även när vädret är dåligt.
Reglerna går inte att hoppa över
Den som vill hålla strutsfåglar i Sverige behöver börja i regelverket, inte hos en uppfödare. Platsen där fåglarna ska hållas måste registreras hos Jordbruksverket, eftersom fjäderfän och andra fåglar i fångenskap ska kunna spåras vid sjukdomsutbrott. Det gäller även småskalig eller hobbybetonad djurhållning, och Jordbruksverket anger att du som har strutsar också ska följa reglerna för fjäderfän när det gäller bland annat registrering, hygien, transport, handel, slakt, avlivning och hantering av döda djur. För strutsfåglar finns dessutom särskilda djurskyddsregler. Du som ansvarar för hållandet ska ha genomgått en av Jordbruksverket godkänd utbildning i uppfödning och skötsel av strutsfåglar, vilket gör att det inte räcker att bara ha gott om mark och ett stort intresse.
Vid viss verksamhet kan anläggningen också behöva godkännas, framför allt om den ska användas för handel med andra länder eller för kläckeriverksamhet. Jordbruksverket skriver att vissa anläggningar med fjäderfän och kläckerier måste vara godkända för att kunna handla med andra länder, och ansökan om godkännande har en särskild avgift. Hobbyhållning av fjäderfän kräver normalt inte ett sådant godkännande, men strutsar är ändå inte ett djur som faller in i de enklare undantagen vid införsel. Jordbruksverket anger att de förenklade reglerna för att ta in färre än 20 fjäderfän eller färre än 20 kläckägg inte gäller för strutsar. Reglerna för strutsar och kläckägg från strutsar är alltså desamma oavsett antal. Om du funderar på att köpa djur från utlandet ska du därför kontrollera kraven på registrering, djurhälsostatus, dokumentation och införsel innan några djur beställs.
Innan du går vidare ska du också kontakta både länsstyrelsen och kommunen. Länsstyrelsen ansvarar för djurskyddskontroller och kan kontrollera att djuren hålls enligt djurskyddslagen och Jordbruksverkets föreskrifter, både genom rutinkontroller och efter klagomål. Kommunen kan i sin tur påverkas av lokala regler, detaljplaner, miljöskydd, gödselhantering, avstånd till grannar och risken för störningar som lukt, buller eller ohyra. Reglerna kan skilja sig mellan kommuner, särskilt inom detaljplanelagt område, där vissa kommuner kräver tillstånd för fåglar eller andra djur som inte räknas som vanliga sällskapsdjur medan andra hänvisar till lokala föreskrifter och planer. Dessutom kan större djurhållande verksamheter omfattas av anmälningsplikt enligt miljöbalken om antalet djurenheter blir högt. En struts kan alltså vara möjlig att hålla i Sverige, men ändå vara olämplig eller praktiskt svår på många platser.
Smittskyddet har blivit viktigare
År 2026 är smittskydd en central del av all fågelhållning, även om du bara håller fåglar i liten skala. Fågelinfluensa räknas av SVA som en av de allvarligaste sjukdomarna hos fjäderfä och är både anmälningspliktig, en epizootisjukdom och en zoonos, vilket betyder att misstänkta fall ska tas på allvar och hanteras via veterinär och myndigheter. Strutsar ingår i gruppen fåglar i fångenskap och påverkas därför av samma breda smittskyddstänk som höns, ankor, gäss och andra tamfåglar. Under vintern 2025 och våren 2026 fanns högriskområden för fågelinfluensa i stora delar av södra Sverige, och även om Jordbruksverket upphävde högriskområdet den 29 april 2026 betonade myndigheterna att du fortfarande ska skydda dina fåglar från smitta. Det betyder att strutshållning inte bara handlar om stängsel, foder och yta, utan också om att följa aktuellt smittläge, registrera anläggningen och snabbt kunna ändra rutiner om skyddsnivån höjs igen.
De största smittriskerna kommer ofta från kontakt med vilda fåglar, förorenat vatten, foder som lockar in fåglar, besökare, transporter, utrustning och nya djur som tas in i gruppen. Jordbruksverket anger att foder och dricksvatten ska ges inomhus eller under skydd utomhus så att vilda fåglar inte kommer åt det, och att badvatten i inhägnader ska skyddas så att vilda andfåglar och vadarfåglar inte kan förorena det. Om du har fåglar utomhus ska de hållas inhägnade, och vid skärpta skyddsnivåer kan särskilda regler gälla för hur fåglar får vistas ute och hur kontakt med vilda fåglar ska förhindras. Om du tar in nya strutsar ska du bara flytta friska djur, ha rutiner för att upptäcka sjukdom, kunna hålla isär djur vid behov och kontakta veterinär snabbt vid misstänkta symtom. Du ska också ha ordning på anläggningsregistrering, djurförflyttningar och kontaktuppgifter så att myndigheterna kan spåra djur och agera snabbt vid ett utbrott.
Om du mest drömmer om ett spektakulärt djur på gården kan smittskyddet kännas som den tråkigaste delen, men det är en av de tydligaste anledningarna till att struts inte passar som spontant husdjur. Vid misstanke om fågelinfluensa handlar det inte bara om din egen flock, utan om skyddet för andra fågelbesättningar, vilda fåglar och i vissa fall även människor. SVA följer smittläget hos både tama och vilda fåglar, och fynd av sjuka eller döda vilda fåglar kan rapporteras till SVA för övervakning. Det gör att du som håller struts behöver ha en plan för vardagliga rutiner som rena skor och redskap, begränsade besök i hägnet, skyddat foder och vatten, kontroll av döda vilda fåglar i närheten och snabb kontakt med veterinär vid avvikande beteende, andningsproblem, plötslig dödlighet eller andra tecken på sjukdom. Strutshållning är därför inte bara ett privat projekt, utan en del av ett större ansvar för djurvälfärd, smittskydd och livsmedelssäkerhet.
Kostnaden är större än inköpet
Priset på själva fågeln är bara en liten del av kostnaden. Den stora utgiften ligger i mark, hägn, byggnader, foder, vattenlösningar, transporter, veterinärvård, utrustning och löpande underhåll. Eftersom strutsar inte ska hållas ensamma måste kostnaden dessutom räknas för flera djur.
Till detta kommer tid. Någon måste se till fåglarna varje dag. Någon måste kunna rycka in vid skada, rymning, sjukdom eller extremväder. Någon måste kunna hantera ett stort djur utan att skapa stress eller fara. Det är inte ett projekt som lämpar sig för den som vill ha ett lättskött exotiskt inslag på helgerna.
Det kan också vara svårt att hitta veterinärer med praktisk erfarenhet av struts. Kunskap om strutsfåglar finns, men den är inte lika vardaglig som för hund, katt, häst eller nötkreatur. Därför behöver man i förväg veta vem man kan kontakta om något händer.
Struts passar bäst i rätt miljö
För den som har gård, mark, erfarenhet av djurhållning och ett tydligt syfte kan struts vara möjligt. Det finns svenska exempel på gårdar som håller strutsar på ett seriöst sätt, ofta som en del av en bredare verksamhet med uppfödning, gårdsbutik, besökare eller matproduktion.
Men som vanligt husdjur är strutsen ett dåligt ordval. Den är inte ett sällskapsdjur för villatomten, inte ett djur för den nyfikne nybörjaren och inte något man skaffar för att det verkar roligt. Den kräver planering, tillståndskoll, registrering, byggnader, hägn, flocktänkande och daglig tillsyn.
Bra läsning
Örjan är skribent och författare på Kexx.se, där han skriver med särskilt fokus på mänskliga relationer, psykologi och de känslomässiga frågor som präglar vardagen. Hans texter rör sig ofta kring kärlek, förlust, ensamhet och självinsikt, med en varm och inkännande ton. Örjan har varit en del av Kexx.se sedan starten och bidrar med artiklar och berättelser som bjuder in läsaren till eftertanke och igenkänning.
